På förmiddagen, fredagen den 24/10, landade tre morgontrötta unga humanister i Oslo. Vi var på plats för att delta i Humanistisk Ungdoms seminarium
Ja takk, begge deler - Religionskritikk og dialog i et flerkulturellt samfunn. Vi begav oss in till stan, och efter att ha gått vilse en liten sväng hittade vi till Humanismens Hus. Det är en vacker gammal byggnad där Human-Etisk Forbund (HEF) disponerar fem våningar, inklusive personalmatsal, möteslokaler och ett litet bibliotek. Vi drabbades av kraftig avundssjuka men fick påminna oss om att HEF har över 70 000 medlemmar och rejäl kassakista. Humanistisk Ungdom har just flyttat in i ett nytt, rymligare kontor och tog emot oss med lunchen serverad. Vi hade ett jättetrevligt samtal och kände oss varmt välkomnade av våra norska "kollegor".
Efter lunchen hade vi tid att se Oslo lite grann, och satsade på Ellens tips om Operahuset. Det var en fantastisk arkitektur-upplevelse och väl värt promenaden. Efter en fika (där vi bland annat diskuterade wireframen till unghum.se och apelsinjuicen kostade 51 NOK) begav vi oss tillbaka till Humanismens hus, dit norska unghummare hade börjat anlända. Vi blev inkvarterade på Cochs Pensjonat en liten bit därifrån, som var enkelt men fräscht och funktionellt. Jag och Ellen delade rum med två norska jenter, och Knut bodde med några glada norrmän.
På kvällen serverades middag i form av pizza (gott!) och vi fick en föreläsning signerad
Hedningsamfunnet, som i dryga trettio år riktat träffsäker kritik mot auktoritära religioner med hjälp av humor. Även om den typen av kritik är lite knepigare i Sverige - där kyrkan så att säga redan "ligger" - var det uppfriskande att höra om deras roliga och effektiva aktioner genom åren.
Innan vi stupade i säng hann vi med att skriva slagord och göra plakat till en demonstration vi skulle delta i på lördagen. Temat var Norges nya, tuffa asylpolitik och Knuts förslag "Ropen skalla, rum för alla" blev mäkta poppis trots att ingen fattade vad "ropen skalla" betydde.
De starkaste intrycken jag tar med mig från Norge är
hur annorlunda situationen är i Norge, där religionen fortfarande har ett starkt grepp om samhället (särskilt i och med att de fortfarande har en statskyrka), hur
handlingskraftiga Humanistisk Ungdom är, och
människobiblioteket - som Knut berättar mer om i nästa inlägg.
På lördagen käkade vi en redig frukost på Humanismens hus tillsammans med över 40 taggade humanistiska ungdomar. Efter frukosten gick vi på ett seminarium som leddes av Lars Gule, islamexpert och filosof. Han redde ut begrepp på ämnet religionskritik. Det som framförallt intresserade med hans föredrag var tolerans-begreppet. Lars Gule förklarade att tolerans inte handlar om att inte kunna kritisera, det handlar om att tåla.
Exempel: Jag kanske tycker att musikalfilmer som ?Grease? är det sämsta som finns, men det betyder inte att jag förbjuder andra att titta på det. På samma sätt kan man samtidigt vara både kritisk och tolerant mot saker inom religionen.
Efter detta var vi på en föreläsning av Medha Ghalegolabi, en liberal muslimsk tjej med huvudet på skaft. Hon bemötte kritik mot islam, och pratade om sin egen tolkning av religionen. Hennes Islam var en ?gyllene medelväg?, mellan strikt och frisläppt islam. Efter hon bemött islamkritik kritiserade hon kristendom och icke-tro. En del av hennes kritik mot icke-troende var att man inte kan kritisera någonting man inte har kunskap om. Något det ligger mycket i, och som jag tror är en jätteviktig del av humanismen.
Vi åt lunch och gick i samlad trupp till Vaterlandsparken för att demonstrera mot den norska regeringens instramningar i asylpolitiken. På fredagkvällen hade vi gjort plakat och slagord. Unga Humanisters slagord var ?Ropen skalla ? rum för alla?. Tillsammans med nästan 40 andra organisationer och hundratals upprörda norrmän marscherade vi till Rikstinget där vi såg på en antirasistisk konsert och demonstrerade. Vår flitiga fotograf Anna sprang omkring som en iller och dokumenterade marschen. Trots extrem blåst (som bland annat gjorde att jag fick en plakatstång i huvet) blev det en mycket lyckad aktion.
Kalla och trötta gick vi tillbaka till Humanismens hus där det var dags för nästa aktivitet ? Människoböcker. Människoböcker är ett koncept där i det här fallet "STL og Norsk Folkehjelp" har ett bibliotek med människor istället för böcker. Man kan "låna" en människobok för att komma ut och berätta om sig själv och sitt engagemang. Det våra människoböcker hade tillsammans var flera kapitel religion. En av dem var bahái, en var sikh, en var buddhist, en var frikyrklig och en var kväkare.
Vi delades upp i grupper med ungefär fem personer i varje. Tillsammans satte vi oss sedan ner med en "bok" i varje grupp. Upplägget var enkelt - ställ frågor och prata om "bokens" religion. De här samtalen var verkligen otroligt givande. I en schysst samtalston fick vi chansen att lära oss massor om "böckernas" trosföreställningar, livsinställning och personlighet. Det var mycket förvånade: Den frikyrkliga killen tyckte inte att homosexualitet var värre än någon annan synd, sikhen vårdade sina heliga böcker genom att klä dem och låta dem sova i lakan, kväkaren var en kristen humanist som värderade livet före döden högre än tron på ett paradis. Och så vidare. Fördomar adjöss!
Därefter käkade vi lasagne och körde tipspromenad och quiz - på norska. Trots bristande kunskaper i norska versionen av "Let's dance" och Human-Etisk Forbunds historia klarade vi oss ganska bra! På kvällen traskade tre glada men totalt utmattade unghummare hem till Cochs pensionat.
Precis som Anna var jag mycket imponerad av de norska humanisternas organisationsförmåga. Att föreläsningar och seminarium hölls på norska gjorde det extra lätt att ta in vad som sades - språket krävde en total vakenhet. Norrmännens vilja till dialog snarare än direkt religionskritik känns verkligen genomtänkt och välriktad. Människobiblioteket var en erfarenhet jag hoppas få mer av. Jag hoppas att detta är "the beginning of a beautiful friendship" mellan Humanistisk Ungdom (no) och Unga Humanister (sv).
Vår tredje dag i Oslo blev precis lika lyckad som de två första. Den började med en god frukost i Humanismens hus där vi möttes upp igen efter nattens sömn. Några hade tagit sig en runda i Oslo under kvällen medan Anna, Knut och jag hade stannat hemma för att få en god natts sömn efter två intensiva dagar. Efter frukosten var den dags för dagens första seminarium; Självkritik med Bente Sandvig. Vi diskuterade olika strategier man kan använda sig utav vid kritik men även vilka fördomar som är vanliga mot oss.
Efter en bra och vettig diskussion insåg vi att efter ett otroligt välkomnande och generöst mottagande var det på sin plats att vi fort som attans såg till att hitta en stooor blomma att ge till våra norska värdar. Därför rusade vi iväg (och missade seminariet kring Kritik och dialog i Norge) till stationen där vi hade sett en fin blomsteraffär. Där hittade vi en gul Kalla som vi även fixade ett blått kort till, ja, vi är ju fortfarande svenskar.
På plats i Humanismens hus igen deltog vi i ett fantastiskt seminarium med Levi Fragell, tidigare ordförande i Human-Etiskt Förbund. Ämnet var Kritik och dialog i världen och Sverige kom givetvis upp på tal. Därefter tog vi oss en god lunch som innebar fler trevliga samtal med norska unga humanister.
Efter lunchen fick vi en fascinerande föreläsning om Scientologikyrkan utav Andreas Heldal-Lund.
Oerhört spännande och intressant, dock måste jag påpeka att Andreas norska dialekt ibland var oförståelig men med lite hjälp från Knut som satt bredvid mig lyckades jag få ihop hans berättelse.
Helgens seminarium avslutades med ett stort tack från svenskarna till norrmännen och med en utvärdering utav helgen. Därefter åkte de norska deltagarna hem medan vi stannade kvar för ett möte där vi diskuterade framtida samarbeten, bl.a. en helg fylld med seminarium för nordens unga humanister.
Framåt 18-tiden var Anna tvungen att åka till flygplatsen för att styra kosingen mot sydligare breddgrader, Malmö. Knut, jag och några ur den norska styrelsen gick till ett café för att där inta en middag innan det var dags för oss att ta tåget till flyget. Efter en sallad vandrade vi igenom ett mörkt Oslo för att tillsammans med Maarten hoppa på tåget och checka in.
När vi landade i Stockholm var det med blandade känslor. Helgen var intensiv men oerhört inspirerande. Norges ungdomsförbund är extremt välorganiserat och imponerande och deras medlemmar är till största del i ålder 16-18 år och mycket pålästa. När jag framåt halv ett-tiden la mig i min egen säng (jag tänkte fortfarande på norska) var det med en stark jävlar anamma-känsla; Sveriges ungdomar, här kommer vi!
Ciao!
/E